Google Nose

Årets aprilskämt från Google fick många parfymistor att sätta både kaffet i vrångstrupen, trilla av stolen och tappa brallorna i ren förtjusning. Äntligen!



Själv har jag inte gett upp hoppet om att det ändå, kanske, fortfarande är sant?

The house of Kerosene - first impressions

Den förfärligt attraktiva youtubaren slash parfymnörden John Pegg tog för något år sedan ett stort steg framåt i sin besatthet of the fumes. Han började helt enkelt tillverka sina egna dofter. Kudos till honom för att ha vågat göra det som många av oss bara drömmer om! Även om jag saknar att få ta del av nya videoklipp med hans sexy uppenbarelse varje vecka (hans kanal ligger dock fortfarande uppe här).

Ännu roligare är att det går bra för honom och hans parfymhus Kerosene. Det finns nu tillgängligt även i Europa via diverse nätshoppar, däribland det stockholmbaserade Riktig Parfym (som jag f.ö. kan rekommendera å det varmaste). Riktig Parfym har också försett petit moi med provkit på hela Kerosenes kollektion och inspirerad av Julia tänkte jag nu göra en "first impression"-recension av allihop. Observera att allt jag skriver är rent spontana tankar och jag har inte tagit del av några officiella doftnoter.

Fyra av de hittills åtta lanserade dofterna från Kerosene

Med ett namn som Kerosene (engelska för fotogen) kanske man kan undra om det finns något av motorfordon med i spelet? Det gör det. Parfymhusets signum är en air av mekanisk verkstad som återkommer i alla dofter och som jag därför inte kommenterar ytterligare under respektive doft. Ett slags råhet som lite för tankarna till Diors ursprungliga supermanliga Fahrenheit, men också till Santa Maria Novellas märkliga racerbilsdoftande Nostalgia. Oftast är det bara en snabb whiff i inledningen doften, ibland fortgår det ända tills den dör ut. Spännande och lite udda!

Här har ni mina femtio första cents om les eaux de Kerosene. De första fyra är de jag rekommenderar, de sista fyra är de jag klarar mig utan. Men det är ju jag det!

R'Oud Elements
Kerosenes första doft är en kombination av oud och citrus, som sedan skalas ner till en mer renodlad oud, den slags oud som drar åt lukten av plåster och lite svamp. Kombinerad med lite lite ros och lite lite läder. Låter kanske vidrigt, men är en helt okej oudparfym som jag absolut skulle kunna bära själv. Och absolut en av parfymhusets bättre lanseringar. Men lite oväntat kortvarig på huden. Betyg: 6/10 pojkfröknar. 

Santalum Slivers
Den här doften är mer en vetiver- än en sandelträdoft, även om sandelns mjölkiga mjukhet finns där i bakgrunden som en slags safety precaution. Förutom vetivern, som är av det gröna gräsigare slaget, finns här en rejäl spritz av citrusfrukt som håller i sig rakt igenom hela doften. En fin maskulin sommardoft for sure. Betyg: 7/10 pojkfröknar.  

Fields of Rubus
Fields of Rubus skulle jag säga är Kerosenes allra bästa doft. En klassisk patchoulikörare med alla nyanser av växten. Från den jordiga roten till de fruktiga färskrivna patchoulibladen. Och den chokladaktiga mjukheten och en uppfriskande örtighet hela vägen igenom. Inledningsvis kombinerad med hallon och lite annat grötigt, men det försvinner snabbt och lämnar utrymme till den stora patchdivan. Betyg: 9/10 pojkfröknar. 

Unknown Pleasures
En gourmand som bäst kan klassificeras som "syrlig laktrits". Inte riktigt sådana finska lakrits- och citronstänger ni vet, det är en mer syrlig frukt som kombineras med lakritsen här. Påminner starkt om någon annan parfym som jag inte kan komma på namnet på nu, men ja, överlag väldigt trevlig. Dessutom köper jag namnet direkt eftersom jag inte heller skulle tacka nej till lite unknown pleasures med mister Kerosene himself. Betyg: 7/10 pojkfröknar.

John Pegg vid lanseringen av sina dofter på MiN i New York (Foto: Andy Tauer) 

Creature
En fullkomligt vedervärdig doft som luktar som en kombination av bensin, använt spearminttuggummi och ammoniak. Med något obehagligt organiskt som lurkar i bakgrunden. Kanske ett dött djur? Betyg: 0/10 pojkfröknar.

Whips and Roses
Oj! En grape-, gräs- och roskombination som får en att inte riktigt veta vad man ska tycka. Lite som en okänd person som kommer fram till en på en fest och börjar prata, är trevlig, men man kan inte sluta fundera på vad hen har för baktanke. Ligga eller prata jobb? Hot eller löfte? Smicker eller förakt? Vem vet vad denna doft har i åtanke. Efter ett tag blir det hela mer klart, jo den ville ligga och jo, den hade såklart en lätt men weird s/m-böjelse också. En timme in med Whips and Roses återstår en fyrkantig syntetisk rosdoft kombinerad med weed-aktig vetiver och någon slags läder. Inget jag vill vakna upp bredvid. Betyg: 2/10 pojkfröknar.

Copper Skies
En slags bränd eller örtig ambradoft som börjar väldigt gapigt men tonar ner till en trälig lakritsshots-variant. Om främlingen på festen under Whips and Roses är en kvinna, är Copper Skies den manliga motsvarigheten. Mannen som letar konferensligg. Visst, du kan gå med honom till rummet eftersom du inte har något bättre för dig, men du kommer att ångra det imorgon bitti. Och hans after shave kommer sitta i dina kläder for ages. Betyg: 2/10 pojkfröknar.

Wood Haven
Trädofter är enkla att tycka om och det gäller även för Wood Haven. Här finns alla möjliga träsorter representerade, men märkligt nog inte särskilt mycket cederträ, som annars är brukligt. Däremot en rejäl dos vetiver (igen) som friskar upp och sätter lite löv på träden. Och lite kanel som en lugnande krydda on top. Antar att det är en okej doft, men den lämnar mig med en axelryckning och ett "meh". Betyg: 4/10 pojkfröknar.

Parfym - fördjupningskursen, del 4: Neroli/apelsinblom

Vissa ämnen är så monumentala att man drar sig för att ta sig an dem i låt säga ett år eller så. Japp, i mars förra året påbörjade jag faktiskt en neroliguide, men någonstans fastnade jag på vägen. Kanske i försöken att göra den så heltäckande som möjligt? Det finns ju så MYCKET att säga, och så många godingar man vill klämma in. Nu får det bli ett urval istället. En kort introduktion till denna monsternot, hybridnoten mittemellan fräsch och naughty, mellan den naiva och fnissiga citrusfrukten och den totalkinky sexsvettiga jasminen.

Den bittra apelsinen, pomeransen, och dess träd växer en masse i trakterna kring Medelhavet. Det är fantastiskt att se pomeransträdet i full blom, inte minst för att det har egenheten att både blomma och bära frukt samtidigt. Grenarna blir ett mischmasch av bländvita blommor, gula frukter och mörkgröna blanka blad, allt på en gång. De bildar själva sinnebilden för vårkänslor, glädje och solsken. Frukten är däremot inte alls god att äta, hård och bitter som fan. Men funkar perfekt i marmelad!

Ursprunget till trädets namn och skillnaden mellan pomerans och apelsin är lite förvirrande. På latin heter pomeransträdet citrus aurantium bigaradia, där hittar vi också franskans namn för träden: bigaradiers. Svenskans pomerans är också latin, fast en kombination av pomum (äpple) och arancia (apelsin). På många andra språk finns ingen skillnad mellan arterna pomerans och apelsin, allt är t ex orange på engelska. Och ordet orange härstammar från det persiska naranj, som betyder pomerans men inte apelsin. Apelsin kallar perserna portoghal, efter de portugisiska sjömännen som tog frukten till Medelhavet. Då fanns pomeransen redan där sedan länge.

Hängde ni med? Annars kan ni nöja er med bakgrunden till blommans namn, neroli. Döpt efter Nerola, en italiensk feodalprinsessa som på 1600-talet sägs ha doftsatt sina tyger, sina handskar, sitt badvatten, ja typ allt, med apelsinblomster. Helt enkelt en tjej i min smak.

Pomeransträd på torget i "pomeransens huvudstad" Sevilla. Och så en snäll häst.

Inom doftbranschen kallas pomeransträdet för "perfumer's pig" eftersom varje del av trädet kan användas för doftframställan. Destillerar man barken får man det som kallas petitgrain. Pressar man fruktskalen får man bigarade. Destillerar man blombladen får man antingen neroli eller fleurs d'oranger absolue, beroende på hur extraheringen går till. Destillerar man hela köret ihop - blad, bark och blommor - får du det helt fantastiska petitgrain sur le fleur. Och sedan har vi såklart eau de brouts, en slags biprodukt i framställan av petitgrain absolue, och en utmärkt förstärkare av andra doftnoter t ex tuberos och jasmin. The super tree!

Doften av neroli är perfekt för en parfymör att jobba med. Den innehåller en särskild bredd av doftmolekyler som parfymören kan förstärka och försvaga för att få fram olika aspekter ur doften. Därför kan den ena stunden vara fruktig och på gränsen till söt, andra stunden är den salt och nästan vaxig. Neroli och fleurs d'oranger absolue skiljer sig något åt, den senare är mer uttalat floral och feminin medan den förra lutar mer åt det citrusfruktiga hållet. Men det där är lite för mycket hårklyverier för den här översikten. Hur man än vrider och vänder på det tillhör nerolin de vita blommorna, doftvärldens naughty girls. Den har därför alltid en aspekt som bjuder in till rajtantajtan efter stängning, ger en liten nip slip när ingen annan ser. Eller för all del, ibland är the nip slip rena stripteasen. Allt efter smak och tillfälle.

Här kommer ett urval som är allt utom komplett, men det försöker vara hyfsat brett iallafall. Hör gärna av dig med dina egna nerolifavoriter!


Den maskulina nerolin - Fleur du Mâle (Jean Paul Gaultier)

En av mina all time favorites, "den vita torson" som jag förresten tipsade alla västkustmän om i GP här om veckan. Doften är gjord av nerolins främsta parfymör, Francis Kurkdjian, som här spicat upp (eller porrat till) stämningen i den klassiska Le Mâle. Många män tycker den är feminin, själv tycker jag den är varken feminin eller maskulin, den bara ÄR, med stora sexy bokstäver. En blivande klassiker for sure. (Bubblare: APOM pour homme från Maison Francis Kurkdjian)


Den söta nerolin - Seville à l'Aube (L'Artisan Parfumeur)

Förra årets mest hajpade nylansering är en kombination av apelsinblom, lavendel och bivax signerad Bertrand "The Douche" Douchafour. Det hela ska återspegla en sensuell natt i Sevilla som parfymbloggaren gone författaren Denyse Beaulieu haft med någon random latino lover och sedan skrivit en bok om (den heter The Perfume Lover och släpptes samtidigt som parfymen). Om den gör det är det ingen natt som jag personligen vill genomleva, på mig blir den här doften efter ett tag VÄLDIGT söt och lite too much åt lavendelhållet. Very much ett spanskt hotellrum med trasig aircon och lite för mycket pata negra innanför västen. Men, för all del, you go Denyse! Många älskar den här doften, and I can see where they are coming from. Jag gillar den, men på ett teoretiskt plan. Prova den om ni ser den!

Ickenerolin - Neroli Portofino (Tom Ford)

Tom Fords neroli föregicks av en massiv och halvporrig reklamkampanj, så som sig bör när det kommer till mr Ford. Men här finns inget porrigt att hämta. NP är en trevlig citruscologne som är anmärkningsvärt longlasting och därför bra på varma sommardagar. Men knappast mer apelsinblomsdoft än t ex 4711 (som kostar typ en tjugondel av NP).

Den opassande nerolin - Narcisse Noir (Caron)

Alltså. Här snackar vi så opassande att man skrattar till av rena chocken när man öppnar flaskan. Det är den snuskigaste tänkbara apelsinblomman, maskerad som en vän liten påsklilja. Men oss lurar hen inte! Detta är en matrona som svär, är vulgär och flörtar hejvilt trots att hon för länge sedan uppnått pensionsåldern. En indolisk livsnjutare och en opulent mentor för dem som vågar, oavsett kön. (Bubblare: Rubj från Vero Profumo)

Designernerolin - Le Parfum (Elie Saab)

Nu har Francis Kurkdjian varit igång och trollat med apelsinblommerna igen! Den här gången drog han upp en husdoft åt libanesiske designern Elie Saab ur hatten. Och vilken doft sen! Kurkdjians förmåga att blanda neroli med diverse mysker (se även Narciso Rodriguez for her, APOM pour femme m fl) lyckas så bra att det nästan gör ont här, perfekt balanserade mellan en dutt med cederträ och en liten större dutt med söta frukter. En lätt neroli som doftar både classy och sassy. Ytterst feminin, varför jag känner mig märkligt heterosexuell varje gång jag luktar på den här. Tolka't som ni vill. (Bubblare: 24 Faubourg från Hermès)

Den kompletta nerolin - Fleurs d'Oranger (Serge Lutens)

Ingen apelsinblomslista är komplett utan farbror Serges referensdoft. Trots att den är just den doft alla andra apelsinblomsdofter jämförs med är den väldigt mycket mer än en soliflor. Här finns hela spektrat av vita blommor, inte minst tuberos, och så självklart en galen krydda på det: spiskummin. För den som har svårt för spiskummin och tycker att det är The Sweaty Spice som ej bör påtagas på ren hud, ja då blir det här vulgärt på gränsen till katastrof. För oss andra som tycker att "kör på bara", well. Då har vi hittat en vinnare.

Pojkfrökens parfymreseguider: London

London! Bortsett Moskva och Istanbul är det väl den enda europeiska stad som kan betraktas som en "riktig" storstad. Det vill säga helt hopplös att ta sig fram i, monstruöst stor och alldeles alldeles underbar. Själv hatälskar jag verkligen London. Det är ett litet helvete att vara där många gånger, just för att infrastrukturen är totalt underdimensionerad, på ett sätt som får Essingeleden en fredagseftermiddag att likna en joyride på Autobahn och Stockholms tunnelbana att framstå som en svalkande strandpromenad. Men det som finns att ta del av i kultur och shopping slår ALLT annat. Och det är typ lika billigt och smidigt att åka dit som att ta sig till Göteborg. Det går helt enkelt inte att leva utan London.

Det parfymerade London - i tre distrikt
En stor skillnad mellan London och Paris är alltså att London är MYCKET större och det finns därför inte på kartan att man ska kunna promenera sig igenom allt man vill se på en dag. Parfymreseguiden kan därför inte heller vara uppbyggd på trevliga promenader. London innebär ändlösa timmar i tunnelbana eller taxi på väg till och från olika saker, så det gäller att planera mycket noggrant sina shoppingmål för att hinna med. Och sedan sikta in sig direkt på dem.

Den som åker till London för att shoppa gör klokt i att dela in sina dagar utifrån olika stadsdelar. Ta en taxi till that borough och sedan promenera eller ta tunnelbanan runt i området. Och när det gäller parfym handlar downtown London om tre olika områden: Marylebone/Oxford street, St James samt Chelsea/Knightsbridge. Utöver det finns massor med andra butiker of course, men vi fokuserar på de här högkvarteren. Och mina egna favoriter i respektive område.


Marylebone/Oxford street
Londons stora turiststråk Oxford street är bedrövligt att ta sig fram på till fots. Men bara ett kvarter bortanför själva huvudgatan är det helt annorlunda helt tiny edwardian houses igen, så avstickarna till Le Labo och Les Senteurs är bara trevliga. I övrigt rekommenderas bara "punktmarkeringar" till respektive varuhus, sen ner i tuben igen. För nice strolls i turistiga områden, åk då hellre ett par stationer till det andra turistcentrat, Covent garden. Och passa då på att besöka L'Artisan Parfumeurs londonbutik while you're at it.

Liberty
Varuhuset som ser ut som ett tudorskt museihus, byggt av virke från en gammal handelsbåt som en gång bar varuhusets namn. Här finns den absolut bästa tänkbara shoppingen enligt mig, inte bara vad gäller parfym, utan också kläder och inredning. Små obskyra designers varvars med stora, men alltid lite excentriska namn. På parfymfronten finns Le Labo representerat med en egen disk, Diptyque har ett eget rum, Christian Lacroix säljer sina doftljus jämte Cire Trudon ett par våningar upp. Och så trängs opulenta masters som Francis Kurkdjian, Nasomatto och Frederic Malle intill Libertys legendariska blomstrande tygmönster. Den som bara har tid för ett snabbt shoppingstopp i London bör ALLTID välja Liberty. Det finns inget annat i världen som liknar detta (vet att jag säger det om många saker men men)

Selfridges
Det mer mainstreamlyxiga varuhuset med alla de stora märkena och mycket mer. Tänk NK upphöjt till tio. Perfekt för att slinka in snabbt och lukta sig igenom Diors Private Collection eller Guerlains L'Art et la Matière. Lyxvaror precis så lättillgängliga för the common man som Mr Selfridge himself ville ha det, om man får tro tv-serien. Och apropå tv-serien: varje parfymentusiast bör kolla in det tredje avsnittet av säsong ett, som just handlar om när Selfridge ska introducera the pleasure of perfume för gemene man i England, ett folk som annars levt på lavendelvatten sedan slaget vid Hastings.

Arabian Oud
Ligger mittemot Selfridges på Oxford street och har en hel uppsjö av crazy ass skankmonsters till oudoljor. I alla tänkbara prisklasser. Att en sån här butik (en STOR sådan dessutom) kan ligga på bästa möjliga shoppingläge säger en del om hur viktiga de arabiska kunderna är i London. Överlag är utbudet av arabisk parfym betydligt större i London än någon annanstans utanför Mellanöstern. Perfekt för oss som älskar det trögflytande ruttna träguldet.

Le Labo
Har sin enda europeiska butik belägen på en liten gata i Marylebone, ungefär mellan Oxford street och Baker street. Även om det är kul att kolla in när "labbassistenterna" blandar parfym i parfymhusets diskar på Liberty eller på Colette i Paris, är det even more so i den här totala industriella labbmiljön. För övrigt mycket trevlig personal som inte lägger sig i och har sig när man går och suktar under lite för lång tid.

Les Senteurs
Londons nischåteförsäljare no 1 har sedan något år tillbaka två butiker, varav den nyare ligger strax norr om Marble Arch. En helt vanlig nischbutik egentligen, men med oerhört trevlig personal och möjlighet att få sampels på det mesta for free (om du köper något) eller till försäljning om du enbart vill ha prover. I den här butiken anordnas också olika temakvällar, t ex med olika parfymörer inbjudna. Ryktet säger dock att butiken inte går särskilt bra pga det nära läget till Selfridges. Vi får hålla tummarna att de står pall konkurrensen för ägarna är genuina entusiaster, riktiga fragonerds.


Chelsea/Knightsbridge

Stadsdelarna som tillsammans med grannstadsdelen Belgravia bildar Londons motsvarighet till Upper East Side. Befolkat av saudiska prinsar, ryska oligarkfruar och brittiska mediacelebs. Alla älskar de förstås parfym.

Harrods
The grandmother of alla varuhus, det bisarra palatskomplexet Harrods lyckas fascinera mig lika mycket vid varje besök. Och även om det blivit en hel del besök genom åren hittar jag i princip varje gång något nytt rum här. En av de senaste upptäckterna är "Gentlemens grooming dept" belägen nerför en helt liten smal trapp som ligger lite random placerad mitt i en kostymavdelning. Här nere har det ursprungligen varit enbart toaletter, men nu finns all tänkbar hudvård, massvis med parfym, en skitstor barberarsalong och så förstås "luxurious bathrooms" för herrar.

Annars är "Perfume Halls" på Harrods bottenplan ett myller av all tänkbar doft, med de mer masstillverkade dofterna i ett rum och de mer nischade i ett annat. Och så ytterligare ett som rymmer de som är lite mittemellan. Utbudet är enormt men försäljarna så påstridiga att man inte orkar med dem särskilt länge, ungefär på samma sätt som i amerikanskt varuhus. Allra lyxigast handlar man dock högst upp i huset i det närmast löjligt undangömda "Haute Parfumerie", drivet av the Liberace of parfume nerds: mr Roja Dove. Alla som är intresserade av parfym och besöker London bör besöka Rojas studio, en blandning av bordell och barockpalats med extremt påläst personal och Rojas egna dofter plus ett urval av andra dofter som han anser är värda sin plats. För dig som har runt 300 000:- som ligger och skräpar gör Roja en alldeles egen parfym till dig as well!

Harvey Nichols
Harvey Nics har som alla varuhus en parfymavdelning som är väldigt bra, men som står sig rätt slätt jämfört med grannhuset Harrods. Det enda som finns här och faktiskt inte någon annanstans i London (pls correct me if I am wrong) är By Kilian. Om man inte är på jakt efter just dessa dofter kan man hoppa över att gå in här.

Les Senteurs
Den första senteursbutiken ligger på en liten gata mittemellan Victoria Station och Sloane Square. Det är egentligen inget särskilt med den här butiken heller, mer än att den kan betraktas lite som nischparfymeriets urmoder i Europa. Well, utanför Paris anyways. Personligt och mysigt, det är het ok att gå omkring i den lilla butiken en halv dag utan att personalen blir otålig.

Amouage
Ligger söder om Harrods, också mot Sloane Square. Amouage finns naturligtvis att köpa på de stora varuhusen också, men önskar man mer av deras specialutbud, t ex lite mer udda tatarer, ljus och inredning, då är det hit man ska gå. Att beta sig igenom hela serien av de fantastiska attarerna är bara det värt en tripp till London.

Penhaligon's
Det kanske mest kända brittiska parfymhuset har också sin butik på Brompton road strax bortanför Harrods, inredd på det krimskramsiga Monty Python-ish sätt som deras kartonger och flaskor också är. Den mest moderniserade av de gamla brittiska dofttillverkarna.


St James
Old money resides still i St James, stadsdelen söder om Picadilly som varit posh alltsedan 1700-talet. Här bor prins Charles och Camilla, och lady Di's familj har också de sitt londonhem här. Den slags klientel alltså. Och raktigenom stadsdelen går Jermyn street, känd för sina skjortor och herraccessoarer. Därmed även dofter.

Floris
Englands äldsta parfymhus som efter nästan 300 år fortfarande drivs av samma familj och i samma butik. Har varit parfymleverantör till den brittiska monarken ungefär lika länge. Den nuvarande parfymkollektionen består till hälften av old school klassiker och till häften av en mer "modern" serie. Den senare ofta moderniseringar av äldre recept, men också helt nya och väldigt bra, t ex den ljuvliga mandelblomsdoften Madonna of the Almonds och den varma läderdoften Mahon Leather. Butiken på Jermyn Street är i sig värd ett besök då den mer liknar ett museum, fylld med montrar med recept, avtal och redskap som använts genom tiderna. Mycket generösa med att ge ut prover f.ö.

Geo F Trumper
Denna den mest klassiska av Londons barbers har en sådan uppsjö av manlig grooming products att man kan undra om detta med "grooming" verkligen är en sådan ny företeelse? Det är det såklart inte, brittiska gentlemen har hållit tradition levande ända sedan deras farfars fäder hade sina egna butlers som rakade dem om morgnarna. Och här på Geo F Trumper får man fortfarande skägget rakat, ansiktet inlindat i varma omslag, näshåren plockade etc etc. Dofterna är lika konservativa som inredningen, men ack så fantastiskt tidlösa. Till exempel den gröna English Fern och den bittra Eau de Quinine. Dessutom billigt som bara den!

D.R. Harris
En personlig favorit, belägen på St James's Street i närheten av den lika trevliga och urbrittiska hattbutiken James Lock och den ännu mer urbrittiska paraplytillverkaren Swaine, Adeney & Brigg. D.R Harris är ett gammalt apotek gone male grooming med fokus på en lite äldre manlig publik, mest kända för sin citruscologne Arlington. Hudvårdsleverantör till såväl prins Charles som British Airways. Butiken är liten, ganska sömnig och överfylld med prylar i gamla slitna träskåp och en lönnfet man i typ förkläda och stråhatt bakom disken. Mer engelskt än såhär blir det inte och just därför så underhållande.

I området finns sedan flera andra barberarfirmor, t ex Old Taylor of Bond Street. Men min favorit är som sagt D.R. Harris.


Bubblare
I hipsterförorten Spitalfields har det nyligen öppnat ett alldeles bedårande parfymeri vid namn Bloom. Har en personlig mix av nischdofter och en väldigt tilltalande image med små "Vildingarnas Land"-liknande figurer i butiken och sin reklam. För den som ändå tänkte besöka Spitalfields för t ex loppmarknaden är Bloom ett absolut måste!

Flygplatserna då?
Ja, what about those? Faktum är att både Heathrow och Gatwick har ett mycket bra utbud av parfym numera. Det senaste året har till exempel Gatwick fått Chanel Les Exclusifs. Och på Heathrow finns ju ALLT oavsett terminal. I princip skulle man kunna åka bara till LHR och shoppa och sedan åka tillbaka? Och priserna på t ex Les Exclusifs är avsevärt under butikspris, så vänta med att handla till flygplatsen.

Trevlig resa!

Un brin de bonheur, une fleur de Mai, un parfum de printemps

Det sägs att den franske kungen Karl IX den 1 maj år 1561 mottog en liljekonvalj som en lucky charm inför någon random stridighet. Uppenbarligen gillade Karl denna gest eftersom han därefter lär ha gett liljekonvaljbuketter till alla sina hovdamer varje 1 maj. En vänskapsgest, en ömhetsgåva, en lyckobringare. Det hela underlättas naturligtvis av att liljekonvaljerna har sin högsäsong just nu i Frankrike. De känns därför naturliga som en fräsch vårgåva, precis som de gör till tusentals skolfröknar Sverige runt om en månad eller så. 

Anyhow. Traditionen fortlever i La France med omnejd och massvis med franska peeps lär idag ha gett sina lovers and families en liljekonvalj eller två. Det räcker med att söka på hashtagen #muguet (franska för liljekonvalj) på Instagram för att inse vidden av denna tradition. 

Liljekonvaljer till försäljning idag den 1 maj i Normandie

Frankrikes motsvarighet till Sveriges alla national treasure-ish dalahäst-, falukorv- och knäckebrödsföretag tillsammans, parfymhuset Guerlain, har inte varit sena att hänga på trenden. Varje år just på den 1 maj lanserar de en ny liljekonvaljdoft, självklart exklusivt utförd och i mycket begränsad utgåva. Intresset för att få fatt i en av flaskorna är enormt. Folk är i uppror utanför huvudbutiken på Champs-Elysées 68 och det är inte för att de demonstrerar mot orättvisor och arbetarnas rättigheter, som ju annars är brukligt denna dag. Ändå brukar flaskorna räcka ett bra tag, men vem vill ge bort en liljekonvaljparfym till sin mistress den ANDRA maj? Det säger ju sig självt att bara losers gör det.

Några tidigare års upplagor av Guerlains Muguet

Årets version är komponerad av in-house perfumer Thierry Wasser, upphälld i den vackra och numera över hundraåriga "flacon quadrilobé", i sig själv en guerlainraritet. Och färgad ljust ljust ljust grönt, som de sprödaste liljekonvaljsstjälkar, som grässkott i Bretagne eller ett glas Pernod innan vattnet fylls på. Runt halsen vårgröna silkestrådar sammanfogade av Guerlains sigill. Och on top of it all, en fancy päronformad blåspump. Dock är det mest karaktäriserande med årets utgåva den i papier-maché utformade liljekonvaljbilden som täcker framsidan. Guerlain har anlitat Créanog, ett annat franskt nationalföretag med just detta som specialitet, för att använda bild istället för text på flaskan. Och voilà, en ny klassiker är född! 

Parfymen produceras i sammanlagt 1349 numrerade flaskor om 60 ml vardera. Priset? Runt 3500 svenska pocahontas. 

Årets Muguet de Guerlain

Doften då? Well, mycket kan sägas om liljekonvalj som doftnot. Allmänt ökänd bland parfymörer eftersom den inte kan extraheras ur själva blomman, den måste tillverkas syntetiskt och faller därför alltid liiite vid sidan av den äkta varan. Men är det ett problem? Vad doftar egentligen en liljekonvalj? Visst är det rätt svårt att svara på det eftersom doften är så spröd och svårfångad. Lite grönt, lite sött, lite beskt. Som fnittriga skolavslutningar, sommarsol och nystrukna småskavande finkläder. 

I Guerlains "Muguet, milléssime 2013" har Thierry Wasser blandat doften precis så transparent och klar som blommans autentiska doft är. Och kombinerat den med vårens andra paradblomma syrénen. Tidlös och flyktig - precis som våren själv. 

Andra liljekonvaljdofter, för oss som inte hade möjlighet att roffa åt oss Guerlains: 

Dior - Diorissimo

Coty - Muguet de Bois

Penhaligon's - Lily of the Valley

Annick Goutal - La Muguet 

Caron - Muguet de bonheur